Dagens bästa ord: Ekivok

Innehåller anspelning(ar) på sexuella förhållanden; (skämtsamt o. förtäckt) oanstän­dig; tvetydig, frivol, vågad.

Emma

När man börjar dansa på tunnelbanan vet man att en låt är bra.

Jag vill lyssna på den här låten resten av mitt liv. Isley brothers - This old heart of mine.

Ovärt.

Jag har en praktikplats på en PR-byrå i Stockholm som hanterar mode. Här finns ett datasystem där man lägger in alla plagg så att man ska ha koll på var de är. Igår la jag in ett par stringtrosor från ett känt underklädesmärke. De kostade 3045:-. Och nej, det var inte diamanter på. Eller äkta pärlor eller ens silke. Det var störst procent polyester. Ovärt var ordet.

Agnes

Men tänk OM vi hade varit uppväxta med trångsynta lantisar...

Spännande tanke! Jag har (som vissa redan vet) en parallell verklighet där jag föreställer mig hur mitt liv skulle se ut om jag hade växt upp i Säffle. Jag vet inte varför det har blivit just Säffle men nu är det så i alla fall. Hur som helst så plockar jag fram den här parallella verkligheten ganska ofta (ibland flera gånger om dagen) och ställer den i relation till mitt faktiska liv. Till exempel om jag sitter på mitt kontor, ser ut över Stureplan och drabbas av den bekanta ångesten över framtiden, att inte vara bra nog i branschen och att inte räcka till... då kan jag blunda och föreställa mig hur jag i exakt samma sekund går över något litet, gulligt torg i centrala Säffle istället. I Säffle är jag nämligen lika gammal som jag är i Stockholm (23) men skillnaden är att jag förmodligen har gjort helt andra livsval. I Säffle är jag 3-barnsmamma vid det här laget. 2 barn som går på dagis och en liten bäbis i en vagn. Mitt Säffle-jag tycker faktiskt om barn och har aldrig känt något krypande obehag inför havandeskap eller panik inför tanken på att producera och ansvara för ett nytt liv. Inte heller känner jag ett illamående komma krypande när jag ser banankladd runt mina egna eller ens andra barns munnar. Nej, i Säffle blev jag nog gravid redan några dagar innan studenten - och var helnöjd med det! I Säffle hade jag nämligen gått frisörprogrammet på gymnasiet och var vid tiden då mitt graviditetstest visade det där krysset i rutan, redan klar med min utbildning. Min Värmlandskille jobbar på någon verkstad. Vi är typ lyckliga, men kanske mest av allt nöjda. Vi håller inte på att tänka så mycket på att vi kanske måste hitta oss själva eller analysera jämställdheten i vårt förhållande till den grad att vi ser orättvisor i allt. Nej, han jobbar på dagarna, jag tar hand om barnen och sen tittar vi på Lets Dance på fredagarna. Allt lunkar liksom på i en ganska harmonisk takt. I sommar kanske vi alla packar in oss i bilen och åker ner till Legoland (följt av en tripp ner till Tyskland för att köpa hem lite vin och öl).

Ibland kan det kännas som att jag spär på min framtidsångest genom att ta fram Säffletankarna (för det handlar inte, som man kanske kan tro, om ett liv som jag ser ner på, utan ett som jag snarare tycker är lite fascinerande). Som att jag på något sätt försöker hetsa mig själv till att se vad jag gått miste om eller belysa det märkliga beteende som jag har när jag tillåter mig att känna mig otillräcklig när det faktiskt går väldigt bra med min karriär. Men jag tror faktiskt att det mer är en skön tillflyktort än något annat. För när allt kommer omkring ryser jag av tanken på att just nöja mig och bli för bekväm.

Ja... det om det.

Annars då? / Emma

Mitt hjärta svämmar över.

Ibland kan jag bara bli så himla stolt och glad över att vara stockholmare. När man har varit borta ett tag från stan och sen kommer tillbaka känns det som man älskar varenda jävla lattemamma. Sen går det några dagar och sen hatar man dem igen iofs (alltid de bästa borden på Vurma, WTF?).
Igår såg jag prideflaggorna som stolt viftade på 69.an och då kändes det verkligen bara som att mitt hjärta svämmade över av stolthet för den här staden, det är bara så himla fint att man kan få vara den man vill. Jag tackar gud att jag inte är uppvuxen med trångsynta lantisar.

Agnes

Hej jag heter Emma och det här blir mitt första inlägg.

Jag har namnsdag idag. Trodde det var på söndag men så verkar inte fallet vara. Vaknade av ett burr i mobilen och fick en hälsning från mörmör och morfar som önskade deras lilla hjärta (jag alltså) en fin dag. Och ja... fin dag har det ju faktiskt varit. Sol och bad från klockan 12 till sen eftermiddag. Härliga tider. Jag har massa bilder som jag tänkte lägga ut men vi måste ta det i etapper för min soltrötta kropp orkar inte med massa datorkrafs så här på kvällskvisten. Vi börjar med en kort fotodokumentation av Trädgårdskvällen som Agge skrev om här nedan.


"The careless whispers"

"Avgudan"

"Urmodern"

Trädgårdsturken

Ni kanske har sett youtube-klippet med killen så får en frisbee på sig och blir asförbannad? Om inte, kolla här:


Igår var vi (jag, Emma och Maria) iallafall på Trädgården precis innan vi skulle dra var det en kille som råkade gå in i Emma utan att säga förlåt och jag kände hur ilskan vällde upp i mig. Vi lyckades dock att vända detta och kom på den briljanta idén att spela in "Trädgårdsturken" utanför. Typ "vem var det som fucking putta?", "vad ska jag göra med min fucking kompis?", "mmmammas död!" osv. Gick inte så bra. Emma kanske har någon film på sin mobil när jag bara står och kvider av skratt på Fleminggatan. Japp, det var nog roligare om man var där...

Agnes

Ok, here we go...

Något inlägg ska väl vara det första. Den här bloggen började som en underklädesblogg där vi skulle ranta om Agent Provocateur, vår ilska mot för små BH-storlekar, varför det inte går att hitta svarta höfthållare på våren osv. Men sen kände vi att vi inte pallade det och att vi lever alldeles för intressanta liv för att inte dela med oss mer av dem. Självklart kommer ett eller annat inlägg om H&M:s BH-storlekar (för dvärgar eller barn, barn borde väl inte behöva BH????) att dyka upp, så ni behöver inte hoppa från Västerbron... än.
Om ni undrar över namnet så vi jag ledsna över att ert utbildningssystem svek er.